Utredning om Eco-bonus för sjöfart klar

Enligt Trafikanalys utredning, Eco-bonus för sjöfart, är motivet för en överflyttning från väg till sjöfart är att de externa effekterna reduceras med cirka 70%.

För att komma ifråga för Eco-bonusstöd, utformat i linje med Trafikanalys förslag, ska ett antal villkor uppfyllas. Kraven, som i princip följer EU-kraven, innefattar bland annat följande:

• Det måste avse nya eller uppgraderade intermodala rutter
• Initiativet ska leda till överflyttning från väg till sjöfart
• Initiativet får inte vara ekonomiskt bärkraftigt utan stöd
• Ekonomisk bärkraftighet ska nås senast efter tre år då stödet upphör
• Stödet får maximal täcka 30 procent av driftskostnaderna för sjöfartsrutten, eller upp till 10 procent av kostnaderna för investering i omlastningsutrustning
• Minst en svensk hamn måste angöras

Trafikanalys föreslår att bidrag för överflyttat gods ska ges med 12 öre/tonkm. Den totala omfattningen av stödet föreslår man ska bli 30 miljoner kr/år. Trafikverket föreslås uppdras att administrera systemet.

Stödet ska primärt ges till redaren som i sin tur kan välja att lämna vidare till transportköparen. Svensk Sjöfart har föreslagit att stödet inte skulle ta vägen via redaren men det går inte, enligt Trafikanalys, enligt det europeiska regelverket.

En fördjupad genomlysning efterfrågas

Föreningen Svensk Sjöfart anser att det är mycket bra att regeringen gav Trafikanalys i uppdrag att se på möjligheterna att inrätta ett Eco-bonussystem i Sverige. Att bättre nyttja sjöfartens potential för att reducera kapacitetsproblematiken på vägar och järnvägar men också för att nå det hållbara samhället är mycket viktigt. Sjöfartens möjligheter att bidra i dessa avseenden är mycket stora. Det uppdrag Trafikanalys fick var emellertid såväl översiktligt som kort och en del frågetecken kvarstår. En fördjupad genomlysning med konsekvensanalys av konkurrenspåverkan är nödvändig innan ett system som det föreslagna införs. Även om ambitionen är mycket god kan man inte utesluta att ett Ecobonussystem de facto skulle kunna få motriktad effekt sett över längre tid. En grundproblematik här är att stödet är av temporär art.

• Det är olyckligt att stödet måste ta vägen via redaren. Så gör man inte i Italien. Det är viktigt att betona att avsikten med stödet är att det ska bli mer ekonomiskt fördelaktigt att välja sjöfart. Det ekonomiska stödet riktas mot transportköparen även om det sker indirekt.
• Det finns en uppenbar risk att ett Eco-bonussystem utformat enligt förslaget enbart resulterar i kortsiktiga vinster avseende reducerade externa effekter. Det kan få konkurrenssnedvridande effekter vilket skulle kunna slå ut sådan trafik som idag ingår i ett bärkraftigt system genom statlig subvention. Risken är att stödet bara leder till temporär överflyttning under de tre år det maximalt gäller, men att det permanent skadar konkurrenssituationen. Den ekonomiska bärkraften i befintliga linjer kan eroderas.
• Föreslaget system utgår från vikt och avstånd. En tom transport får därmed inget stöd och det finns inget motiv att flytta över dessa. Systemet bör kombinera transportarbete (tonkm) och fordonskilometer.
• Det är mycket viktigt att veta hur systemet ska finansieras. Det är inget stöd till sjöfarten och får därmed under inga villkor finansieras genom ökade kostnader etc. som påverkar sjöfarten negativt.

Läs Sjöfartstidningens artikel där Rikard Engström intervjuas.