VD-bloggen: Inför tonnageskatt 2.0
Idag debatterar Skatteutskottet om tonnageskatten och bland annat har M, KD och SD lämnat in motioner på området, men som Skatteutskottet föreslår får ett nej. Samtidigt som Skatteutskottet konstaterar att ”Syftet med att införa ett system med tonnagebeskattning är att ge svenska rederier i internationell trafik konkurrensvillkor som är likvärdiga med villkoren för rederier i jämförbara länder i Europa” föreslår man avslag till att se över vilka justeringar av tonnageskatten som skulle kunna göra den mer inkluderande. De förändringar som motionärerna har föreslagit är angelägna; dagens situation innebär att fartyg inte kan konkurrera om att lägga anbud på tjänster i Sverige. Dessutom innebär storleksbegränsningarna att hela segment inte kan komma i fråga för tonnageskatt, vilket inte är fallet i våra grannländer.
Svensk sjöfarts villkor må ha blivit bättre de senaste åren bland annat till följd av tonnageskatten. Det märks exempelvis i en försiktig inflaggning. Men villkoren motsvarar inte de som finns i flera andra nordiska länder. Faktum är att vi behöver fortsätta arbetet för att säkerställa tillgången på fartyg i Sverige och för att nå dit behöves ett långsiktigt och medvetet arbete, med politisk mod, vilja och ambition.
Sverige ska sträva efter att erbjuda det bästa regelverket i Europa för sjöfart. Exakt så står det i den maritima strategi som fyra S/MP-ministrar skrev under 2015. Att man mot denna bakgrund inte ens vill se över frågan rimmar inte med den ambition som lagts fast i strategin.
För en regering som säger sig vilja tillvarata sjöfartens potential är det dags att agera kraftfullt nu. ”Vi vill”, ”vi avser” eller ”ambitionen är” räcker för att sjöfartsnäringen ska känna hopp och faktiskt flagga hem. Men det räcker inte för att man ska bibehålla den svenska flaggan. Vi är idag stolta över att ha 100 svenskflaggade fartyg. Försvaret har i en statlig utredning (SOU 2010:73) uttryckt att man uppskattar att 200 svenskflaggade fartyg behövs för att totalförsvarets räkning i händelse av ofred. I realiteten är dock sjöfarten en näring och en näringspolitik för framtiden bör rimligen inte ha ett tak utan snarare fokusera på att skapa förutsättningar som ger möjlighet till långsiktig tillväxt. För att nå dit behövs krafttag från politiken – för svensk maritim näring, för arbetstillfällen, för industrin, för sjöfarten och för Sveriges skull.
Att utveckla tonnageskatten och göra den mer inkluderande, vad vi kallar för Tonnageskatt 2.0, är inte viktig utan en helt nödvändig om vi ska gå mot regeringens ambition inom det hållbara samhället och skapandet av konkurrensvillkor som är likvärdiga med andra länders dito. Ytterligare en sak inom skatteutskottets område som kräver en översyn om vi vill se fler svenskflaggade fartyg är att, liksom exempelvis Danmark, avskaffa stämpelskatten.
Publicerad: 2019-03-12