Hur flyter sjöfarten fram? Framtidens bränslen och framdrivningsmedel

Den svenska sjöfartssektorn har en vision om noll skadliga utsläpp till luft och vatten senast år 2050 på global basis. Redan 2030 ska den inrikes sjöfarten ha sänkt sina utsläpp med 70 procent jämfört med 2010 års nivåer. För att uppnå fossilfri sjöfart har den svenska sjöfartsbranschen gjort stora satsningar på innovation och klimatförbättrande åtgärder. Under Svensk Sjöfarts seminarium i Almedalen var fokus på framtidens bränslen och framdrivningsmedel och fyra representanter från sjöfartsbranschen berättade under seminariet om en del av det som görs just nu för en mer miljö- och klimatvänlig sjöfart och de utmaningar man ser framöver.

– Stena opererar fartyg över hela världen. Vi har en tredelad strategi framåt. Den första är ganska självklar; att spara så mycket energi det bara går. Där finns det mycket att göra, inte minst tack vare digitaliseringen. Vi har även kommit fram till att alla färjor som går omkring 3 timmar kommer att elektrifieras. Vi har ett konceptfartyg just nu som heter Stena Elektra. Den tredje delen handlar om deep-sea sjöfart och där arbetar vi med att försöka utveckla metanolfartyg och skapa en efterfråga för metanol då detta är ett bränsle man kan tillverka på många olika sätt. Barriärerna vi ser är att alla andra alternativ förutom olja är dyrare. Att släppa ut koldioxid idag är också helt gratis, det måste vi ändra på så fort som möjligt, säger Claes Berglund, Stena AB.

– På Gotlandstrafiken ser vi att det inte finns en lösning som passar alla. Exempelvis biogas passar för vissa, men vi tror att vätgas kommer att passa bra för vår linje och därför har vi startat ett projekt som heter Gotland Horizon. Det ska vara ett fartyg som ska köras på 100 procent vätgas. De utmaningar vi ser är att vi måste möta utvecklingen och se till att den går framåt. Man måste tillverka bränslen för framtiden och vi kommer tillverka vätgas. Det behövs en pålitlig energiproduktion i Sverige och vi måste bygga ut andra energislag i Sverige. Då måste tillgången överträffa efterfrågan och kapaciteten måste ligga lite före behovet för att utvecklingen ska ta fart, säger Christer Bruzelius, Gotland Tech Development.

– De stora oljebolagen accepterar idag inte fartyg som är över 20 år och då insåg vi att vi måste bygga nya fartyg. I våra nya fartyg har vi dragit ner bränsleförbrukningen med 50 procent och dessa kan köras på flera olika bränslen. För att göra detta har vi skapat avtal och pratat med producenter för biogas. Vi väntar på utbyggnad i hamnar av vår typ av fartyg och år 2024 tror vi att vi kan få möjlighet att koppla in oss till Göteborgs Hamn exempelvis. För den trafik vi kör ser vi gärna en ökad biogasproduktion, säger Lars Höglund, Furetank.

– Vi har arbetat med en vision om emissionsfri sjöfart och vi måste minska energibehovet. Det vi har konstaterat är att vi måste utnyttja den energi som finns runtomkring fartyg och kommit fram till att vind är det som är enklast att utnyttja. Tillsammans med KTH och SSPA fick vi finansiering av Trafikverket för ett forskningsprojekt om vind. Resultatet har lett till att vi skapat ett samarbetsbolag med Alfa Laval där vi ska göra tekniken tillgänglig till hela sjöfarten. Vi vill revolutionera sjöfarten genom detta. Nästa år är planen att bygga fullskalig demonstrator och det pågår detaljdesign på fartyg. Det måste i framtiden kosta pengar att släppa ut koldioxid och bli mer attraktivt med mer sunda alternativ. En utmaning vi ser är också att demonstrationsprojekt inte finansieras och det är något som skulle kunna förenkla utvecklingen som behövs, säger Per Tunell, Soya Group/Wallenius.

Riksdagspolitikerna Jessica Thunander (V), Marlene Burwick (S), och Mikael Larsson (C) samt Emma Nohrén (MP), ordförande i Miljömålsberedningen samt Svante Axelsson, nationell samordnare för Fossilfritt Sverige menade bland annat att det är viktigt att öka produktionen av fler bränslen och framdrivningsmedel, men lyfte även flera andra förslag på lösningar.

– Sjöfartens arbete är oerhört imponerande och bredden är mycket intressant. EU är outstanding gällande att sätta pris på koldioxid. Stöden i de olika utvecklingskurvorna som finns är exempelvis Industriklivet och det borde kanske vara större och omfatta ännu fler. Sedan behöver vi även göra mycket för att få igång inhemsk produktion av biobränslen och elektrobränslen. Även det lokala är viktigt, exempelvis det som händer i kommuner och hamnar, säger Marlene Burwick (S).

– Sjöfarten är på tårna och politiken springer efter. Att hitta lagstiftning som fungerar är viktigt och vi måste hitta en väg framåt. I samhället är det många som skriker efter el just nu och vind till havs och där måste vi komma överens politiskt mellan partierna. Även frågan om tillståndsprocesserna måste lösas så att det går fortare. Vi måste se till att få mer elektricitet, hela systemet bygger på det. Vi behöver vind till havs och tillräckligt stora kablar så att det fungerar. Detta har vi pratat om inom politiken i så många år. Internationellt och i EU-arbetet så har vi pratat om att ta in sjöfarten i EU ETS och Sverige kommer under ordförandeskapet nästa år förmodligen arbeta med frågan och se till att det blir rätt pris. Framåt måste branschen hjälpa oss att säga vad som är hinder. Jag skulle även vilja skicka med till sjöfarten att tänka på fler emissioner, säger Emma Nohrén (MP), ordförande för Miljömålsberedningen.

– Det är farligt att låsa in sig i ett bränsle och vi behöver ha en mix. Om vi ska ha mål måste vi kunna peka ut riktningen hur vi ska kunna nå dit och där behöver vi gå i takt, politik och näringsliv. Jag upplever att sjöfarten verkligen vill vara med och ta ansvar. När vi pratar om hur man får till bränslen och produktion så är det viktigt att se på långsiktigheten så att man vet spelreglerna framåt. Hållbarhet och omställning är något som alla pratar om och alla vill arbeta med det och då krävs långsiktighet. Sjöfarten är internationell och det är viktigt att när besluten fattas internationellt så måste man nationellt följa dessa och inte hitta på särregler, säger Mikael Larsson (C).

– Det är kul att se en bransch som skriker efter rätt priser på det fossila. Vi måste lära oss att det kommer finnas olika lösningar för olika trafikslag. Vi har fått en ny logik i Sverige där vi springer före då det skapar välstånd. Det är en applåd till sjöfarten och det är viktigt att vi alla berättar vad som händer och är på gång. Bordet är ganska dukat för vad som behöver göras, vi kan se att det finns tre generella hinder – tillståndsprocesserna, elen och kompetens. Kompetens är kanske det största hindret just nu. Vi har 10 miljarder nu för utbildningspengar, men vi måste också göra det attraktivt att arbeta i dessa näringar, säger Svante Axelsson, nationell samordnare för Fossilfritt Sverige.

– Jag har upplevt att sjöfarten arbetat mycket med dessa frågor och det inspirerar och är viktigt. Vi måste i framtiden räkna ut vad som är viktigast och var. Vi måste ta tag i hamninfrastrukturen så att hamnarna hänger med och exempelvis ser till att infrastrukturen för drivmedel finns. Miljömålsberedningen har arbetat hårt och jag hoppas att det kan bli en grund till långsiktiga lösningar. Tillverkningen av bränslen är ett hinder vi måste komma tillrätta med och produktionsstöd skulle då kunna vara en lösning. Norge har exempelvis satt konkreta mål för omställningen och det har gett effekt och vi kanske borde snegla på Norge och hur de gör, säger Jessica Thunander (V).

Publicerad: 2022-07-06