Staten måste ta större ansvar för våra sjövägar

Sjöfartsverket befinner sig i en allvarlig ekonomisk situation, och meddelade under gårdagen att man genomför ett omfattande sparprogram för att komma tillrätta med mångåriga budgetunderskott. Verket aviserar bland annat att man avser att kallställa en isbrytare, avyttra ett sjömätningsfartyg och ett arbetsfartyg, samt stänga två helikopterbaser. Myndigheten planerar dessutom stora avgiftshöjningar, inte minst vad avser lotsningen. Sjöfartsverket konstaterar själva att detta innebär en påverkan på svensk import så väl som längre insatstider för sjö- och flygräddning.

– ­Med undantag för de år då Sjöfartsverket tillförts extra statliga medel har myndigheten under åtminstone det senaste decenniet brottats med en ekonomi som inte är i balans. Under de senaste åren har man dessutom höjt avgifterna kraftigt, inte minst lotsavgifterna. Den statliga andelen av Sjö- och flygräddningsverksamheten är kraftigt underfinansierad och verkets anslag för kanaler och fritidsbåtsfarleder har inte räknats upp på många år. Detta leder till att kostnader som staten bör finansiera vältras över på handelssjöfarten. Att Sjöfartsverket nu genomför kraftiga besparingsåtgärder är i grunden bra, och helt nödvändigt för att kunna lösa en situation som blivit allt värre. Men flertalet av de åtgärder som föreslås visar med all önskvärd tydlighet att Sjöfartsverkets finansieringsmodell inte fungerar. Något som även Statskontoret påpekat i tidigare utredningar, säger Anders Hermansson, vd på Svensk Sjöfart.

– Flera av de aviserade åtgärderna som direkt påverkar sjöfarten oroar. En nedläggning av helikopterbaser kommer att innebära ökade insatstider vilket ökar risken för personal ombord på fartyg och andra som kan vara beroende av Sjö- eller flygräddning. För vår svenska handel är det uppenbart att en kallställning av en isbrytare riskerar att leda till stängda farleder och få en direkt påverkan på svensk basindustri. Men mest uppseendeväckande är att Sjöfartsverket – återigen – vill höja avgifterna för sjöfarten med 250 miljoner kronor per år.  Det är fullständigt oacceptabelt att näringslivet år efter år ska belastas för att vi har en myndighet som inte har en långsiktigt hållbar finansieringsmodell. Sverige är helt beroende av handel och sjöfarten är helt avgörande för att handeln ska fungera, så nu måste politiken på allvar ta tag i frågan om Sjöfartsverkets finansiering. Det är uppenbart att regering och riksdag behöver skjuta till tillräckliga medel för att grundläggande verksamhet av stor vikt för Sverige ska fungera, säger Anders Hermansson.

Ett tydligt exempel på sådan grundläggande verksamhet är isbrytningen. Öppna farleder är avgörande för ett land där 80–90 % av export och import går via sjötransport, året runt. Men våra svenska isbrytare är 50 år gamla och går alltså redan på övertid. Att i ett sådant läge ställa av en av dem som Sjöfartsverket nu tvingas göra för att spara pengar, försätter oss i en situation som är än mer osäker. Det är djupt olyckligt. Att säkerställa att våra farleder hålls öppna är dessutom inte bara en fråga om handel, utan om Sveriges säkerhet, konkurrenskraft och beredskap. Det finns ingen orsak till att isbrytning ska finansieras genom avgifter på handelssjöfarten, när exempelvis snöröjning på väg finansieras via skattemedel. Detta måste regeringen nu säkerställa.

Det är som sagt i grunden mycket bra att Sjöfartsverket ser över sin ekonomi och vidtar åtgärder för att rätta mun efter matsäck – men inte på bekostnad av säkerhet och svensk ekonomi, och inte genom att återigen vältra över kostnaderna på handelssjöfarten. Det är dags för regeringen att på allvar se över, tydliggöra och lösa finansieringsansvaret för denna för Sverige helt avgörande verksamhet.